Hasselnöt

Enligt bondepraktikan ska de svenska hasselnötterna vara plockade sedan ett tag; det är vid mickelsmäss, alltså första söndagen i oktober, de ska vara nere. De kan ätas omogna – då är de gröna – eller torkade, vilket är absolut vanligast.

Harsyra

Den syrliga och enormt vackra harsyran – på bilden en röd variant – är lika dekorativ där den breder ut sig med sina skira tunna blad över marken på sin växtplats, som den är som garnering eller extra smaksättare på tallriken.

Sill

I slutet av november i fjol kom min bror Henrik och kusin Fredrik hem med cirka 5 kg sill, en ansenlig mängd när den ska rensas. Självklart stektes en del och en del drog jag filéer av. Resten saltade jag in, något jag aldrig gjort tidigare.

Löjrom

Det finns vissa råvaror som vi svenskar är väldigt stolta över. Löjrommen är en sådan. Sedan tvistas det i vissa läger om huruvida Kalixlöjrom i ensamt majestät tronar som den godaste, eller om Vänerlöjrom smakmässigt inte är långt efter eller kanske lika god.

Citron

Eftersom jag är helt frälst i citron måste jag ibland tänka mig för när det gäller användandet av denna citrusfrukt, för jag har nämligen en benägenhet att i tid och otid använda citron, saft som skal. Varför? För att jag tycker att det mesta blir så mycket godare av det.

Abborre

De flesta förknippar nog abborre med sommar och ett metspö i handen, eller stekt på en kaviarsmörgås. Men det är under hösten och vintern den är som bäst och då passar vi förstås på att njuta av de sista riktigt goda fiskarna.

Vit sparris

Den vita sparrisen har alltid varit speciell och omhuldad. Särskilt den tyska sparrisen, som också kallas blekt sparris, är en delikatess för många. Det sägs också att det var tyskarna som var först med att täcka sparrisen för att få fram den vita, tjocka varianten.

Chili

Du kan se hur många klipp som helst där det visas hur människor äter så mycket och så stark chili som möjligt; de svettas, kvider, skriker och vrider sig. Jag har aldrig förstått grejen med att äta så het mat att alla smaklökar slås ut och kvar finns endast en brännande känsla.

Bondböna

Den är lite av en diva, mjukt och dubbelt inbäddad med gott om plats i den stora skidan. Bönan kräver mycket tid och omtanke vid tillagningen, men när man väl kommit innanför skalet och smakar på den, är det en mycket angenäm bekantskap som man gärna vill ha mer av.

Majrova

Majrova har tidigare inte alls varit någon favorit hos mig, men under det senaste året har den vuxit och jag har flera gånger köpt med den hem. Favorittillagningssätten är att råriva eller ugnsrosta den.
Prenumerera på I fokus