Hasselnöt

Enligt bondepraktikan ska de svenska hasselnötterna vara plockade sedan ett tag; det är vid mickelsmäss, alltså första söndagen i oktober, de ska vara nere. De kan ätas omogna – då är de gröna – eller torkade, vilket är absolut vanligast. Det är efter att de torkats som de får sin bruna färg, och när man skakar nöten hör man kärnan där inne som en skallra. Har ni hasselnötter som ligger på tork hemma med hål i skalet? Då är det den lilla skalbaggen nötvivel som har varit framme och ätit upp kärnan, och lämnat ett tomt skal efter sig.

Turkiet är den absolut största nötproducenten, och anses dessutom leverera den högsta kvaliteten. Nötterna delas in två olika typer: giresun och levant. Giresun anses hålla den högsta kvaliteten. Levantnötterna har lägre fetthalt men smakar bättre, och innehåller mer fett än andra länders hasselnötter. I vår fauna är det skogshassel som ger frukt. Frukterna ska inte plockas ner från grenarna, utan nötterna ska mogna tills de släpper från fästet. Att sedan skaka ner nötterna är det absolut bästa. Kom dock ihåg att hasselnötter liksom granskott och björksav inte ingår i allemansrätten, och markägarna måste kontaktas innan några nötter plockas.

Sedan lång tid tillbaka vet man att dessa nötter var nyttiga. Man pressade olja ur dem till matlagning, men gjorde också tvålar och kosmetika av oljan. Hasselnöten ansågs så viktig för hushållen att så kallade nottagårdar anlades. Enligt nöt- och ollonparagrafen i flera landskapslagar hade man rätt att plocka hatten full till hattbandet och sin vante upp till tummen. Översteg man denna mängd var boten sex örar.

Liksom många andra nötter blir de bara godare om de rostas. Förutom till bakning passar de i sallader eller som snacks. Eller varför inte koka ihop balsamvinäger och honung till sirapskonsistens, vända ner nötterna i den och servera på ostbrickan!