Risgrynsgröt är ett måste på alla julbord. Ska man se krasst på det är kanske inte risgrynsgröt den lätta avslutning som man önskar sig efter ett mastigt julbord. Vi har ju alla olika traditioner i samband med jul och dessa rutiner ruckas sällan på, så inte heller risgrynsgröten.

I vår familj äts gröten som kvällsmat. Först intas en ordentlig jullunch följd av TV-tittande och sedan blir det julklappsöppnande. Först därefter kommer gröten in i bilden. Man är återigen hungrig och lite småsugen, vilket gör att gröten verkligen fyller sin funktion.

Tryffel, smaka på ordet. Det låter kanske inte så märkvärdigt och ser inte så mycket ut för världen heller, men det är något utöver det vanliga. Att något som vuxit strax under markytan kan avge sådan enorm smak och arom är näst intill obegripligt. En nästan parfymliknande doft sprider sig i köket av dessa små knölar.
Tryffel är inte helt lätt att hitta och skörda utan hjälp av hundar. Tidigare användes svin, men svinnet blev för högt då även tryffelsvinen uppskattar denna naturens gåva. Hundar är lättare att dressera även om de också smakar en bit då och då.

Ett av de säkraste vårtecknen vi har är när stenbiten börjar leka utmed våra kuster. Namnet stenbit låter knappast lockande om man tänker på det ur ett gastronomiskt perspektiv. Inte heller fiskens andra namn, sjurygg och kvabbso (honorna) låter speciellt tilltalande att ställa fram på bordet. Under tidig vår leker stenbiten och kan då fångas för att hamna på våra matbord. Mina kraftiga biceps har jag delvis byggt upp genom att vispa rommen från många kvabbsor.