Vit sparris

Den vita sparrisen har alltid varit speciell och omhuldad. Särskilt den tyska sparrisen, som också kallas blekt sparris, är en delikatess för många. Det sägs också att det var tyskarna som var först med att täcka sparrisen för att få fram den vita, tjocka varianten. På grund av motståndet från jorden växer den blekta sparrisen långsammare än den gröna och blir därför tjockare. Den klassificeras som AA eller AAA, där den sistnämnda är den finaste med tjocka fina sparrisar som är helt vita och där endast en svagt rosa ton på topparna är tillåten. Den vita och gröna sparrisen kommer från samma typ av planta. Det är en liljeväxt, där den vita under hela växtperioden täcks över med jord för att den ska behålla sin färg. Kommer den över ytan färgas den direkt rosa och lila, för att sedan gå mot det gröna.

För att skydda sig mot jorden utvecklar sparrisen ett skal som måste skalas bort, gärna upp till tre gånger innan tillagning, eftersom skalet är träigt och beskt då sparrisen vuxit under jorden. Men spara skalet och ändbiten, som skärs bort för att använda som grund till sås. Skalar du även den gröna sparrisen, tänk på att också då spara skalet till sås- eller soppgrund. Koka sparrisen i saltat vatten med lite socker för att ta bort lite av bitterheten, och citronsaft för godast sparris. Du kan också tillaga sparrisen i ugn med smör och kryddor på, täckt under lock, eller bryna den kokta sparrisen i panna. Vit sparris passar mycket bra tillsammans med ägg eller brynt smör.

Mer vit sparris!