Den tillhör abborrfamiljen, vilket blir tydligt när man känner på de vassa ryggfenorna. Gösen är en rovfisk och ser mycket bra i de dunkla vatten som den lever i, vilket gör att den kan komma nära sina byten och hugga dem över nacken. Den är en mycket uppskattad matlagningsfisk, som med sitt fasta kött passar utmärkt att steka i panna, grilla eller steka i ugn. Lyckligtvis är bestånden i Hjälmaren, Vänern och Mälaren goda, och tack vare det hållbara fiske som bedrivs ser även framtiden ljus ut för fisken. Vi kan alltså äta den med mycket gott samvete.
Jag har alltid tyckt om den kryddiga sillen i den vackra konservburken. Och en Jansson utan ansjovis är ingen Jansson. Jag tar gärna lite extra spad i min för att förstärka smaken ytterligare. Även när jag var liten kommer jag ihåg att jag gillade det. Det blev lite pinsamt för mig när det serverades i skolmatsalen, eftersom de flesta tyckte att det var äckligt med Jansson. Därför tog jag bara en liten, liten bit så att det knappt syntes på tallriken, för jag ville ju inte vara den konstiga som gillade något så hemskt som Jansson. Men nu är det annorlunda!
Blåmusslan, Mytilus edulis, är vacker med sitt blå, skimrande skal, men framförallt är den god! Den är en råvara som alla borde laga mycket oftare, för det är inte svårt, går snabbt och går att variera på en mängd olika sätt. Dessutom gör man en miljögärning! I våra svenska vatten växer den i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön, där den finns ända upp till Bottenviken. Eftersom salthalten är betydligt lägre i Östersjön, blir musslan där mycket mindre. Om musslorna har en grön kant kommer de inte från europeiska vatten, utan från Stilla havet.
Färsk pomerans,'Seville orange' eller 'bitter orange' hör inte till de vanligaste citrusfrukterna i fruktdiskarna. De är tillgängliga nu en kort period under senvintern. När vi pratar pomerans här i Sverige är det framförallt de torkade pomeransskalen som dyker upp i vårt medvetande. Dessa torkade skal används bland annat till vörtbröd och glögg. De flesta har väl också provat den bittra frukostmarmeladen Sevillamarmelad.
Pilgrimsmusslan är ett av de mest delikata skaldjuren. På något sätt finns den alltid där, och tycks aldrig bli omodern eller ointressant. Särskilt nu på senare tid, då råvarukännedomen ökat och många söker perfekta råvaror och ultimata tillagningsmetoder, har den återigen blivit hett eftertraktad. Inte blir den mindre intressant av att Magnus Nilsson skapat en signaturrätt på Fäviken, pilgrimsmussla tillagad över björkkål och enkvistar. Det är kanske den bild och det recept som spridits mest i olika medier de senaste åren.
Theobroma cacao – Gudarnas frukt

Vilken kakaohalt föredrar du på din choklad? Är 70% lagom, eller tillhör du dem som kan knapra direkt på rostade kakaobönor? Jag måste erkänna att jag helst väljer mjölkchoklad när det är dags att okynnesäta, speciellt på seneftermiddagen.
Grönkålen lär ursprungligen komma från Medelhavsområdet och hör till underarten bladkål. Det är en tvåårig ört som har odlats i Sverige under lång tid, även om odlingarna med tiden blivit färre. Av någon anledning har grönkålen fått ett oförtjänt dåligt rykte. Många upplever att den är träig med kärva blad. Den ges därför endast uppmärksamhet då den dukas upp på julbordet – för att vi ska äta lite grönsaker under denna annars så köttiga måltid.
Jag tänker direkt på Smögenbryggan när någon säger räkor. Jag är uppvuxen inte så många mil från västkusten, och en och annan dag har man ju tillbringat på Smögen med just en påse räkor. På sommaren äts mängder med räkor, inte minst vid kusten, och då med de obligatoriska tillbehören vitt vin, baguette och aioli. Vill man få det extra idylliskt, lägger man till de karga klipporna i solnedgången – så har ni hela bilden klar för er.
Knivmusslan med sina långsmala skal ser ut som något hämtat från urtiden. I takt med att musslan växer bildas det ränder i skalet, vilket gör att det ser ut som om det finns fossiler i det. Namnet kommer förstås från att den till formen och utseendet påminner om en gammaldags rakkniv. Den kan bli upp till 16 centimeter lång och är en jäkel på att gräva ner sig i sandbottnen där den lever. Dess så kallade fot sticker den då ut genom ena kortsidan, och gräver sig i en rasande fart ner tills bara en liten del med andningsrören sticker upp.
Enligt bondepraktikan ska de svenska hasselnötterna vara plockade sedan ett tag; det är vid mickelsmäss, alltså första söndagen i oktober, de ska vara nere. De kan ätas omogna – då är de gröna – eller torkade, vilket är absolut vanligast. Det är efter att de torkats som de får sin bruna färg, och när man skakar nöten hör man kärnan där inne som en skallra. Har ni hasselnötter som ligger på tork hemma med hål i skalet? Då är det den lilla skalbaggen nötvivel som har varit framme och ätit upp kärnan, och lämnat ett tomt skal efter sig.